Världsförbättring och andra hobbies
(Tidigare publicerad i Judisk Krönika som debattinlägg om det judiska idealet Tikkun Olam)
Människan verkar alltid ha upplevt att något är fel med existensen – något saknas. Antingen är världen inte tillräckligt rättvis, eller trasig om man så vill, eller så är det något som saknas i en själv. Det där stora mörka hålet som inte kan fyllas hur mycket man än försöker. Vissa försöker med arbete, kärlek och familj och andra med droger, äventyr och sex.
”Heal the world” sjöng Michael Jackson, bara några år tidigare hade han sjungit “Man in the mirror”. Den förstnämnda låten syftar till att världen måste läkas – den är sjuk. Den sistnämnda syftar till att man måste börja med sig själv om man vill se en förändring.
Min egen inställning är att man kan försöka göra världen bättre – och man kan försöka göra sig själv bättre – eftersom det alltid är bra att ha något att göra så att man slipper tänka på döden.
Men att världen skulle vara trasig tror jag inte på – den är som den är. Och människor – de är också som dom är. Av alla djur verkar det dessutom bara vara människan som inte nöjer sig med bara existensen. Det måste alltid finnas någon djupare mening dold bakom våra sinnens begränsningar. Min poäng är att det inte spelar någon roll. Existensen borde vara nog – det måste inte finnas något högre syfte – vi kan uppskatta bara för att det är allt vi har.
Och när det gäller Tikkun Olam – hur vet du att det barn du räddar livet på inte växer upp till att bli nästa Adolf Hitler? I en slumpartad värld är det väldigt svårt att se vad ens handlingar får för konsekvenser i det långa loppet. Inte så att du bör sluta försöka förbättra världen – men jag tror inte du ska hoppas på för mycket. För du kanske bryr dig – men jag tror inte att världen gör det. Det är bara ett djur som bryr sig – och det är vi.