ARON FLAM

(Artikeln är tidigare publicerad i Poker Magazine, och ja, jag vet att Sissela Kyle gör en svt-serie på samma tema, men jag fick det här uppdraget innan jag visste det - och nu är det för sent att göra något åt.)

Förra året släppte katolska kyrkan äntligen en uppdatering av de sju dödssynderna. Jag misstänker att ni känner som jag – äntligen! Som vi har längtat.

Och nu, bara femtonhundra år senare slipper vi vara dömda till att upprepa samma gamla misstag, om inte annat så bara för att få begå nya.

Det är inte första gången som listan revideras, även om det nu var länge sedan sist. Den lista med sju dödssynder som de flesta känner till idag är från 600-talet då påven Gregorius den store slog ihop två dödssynder till en, drog ifrån och la till, för att på så sätt göra en mer lätthanterlig lista. Den tidigare listan innehöll åtta dödssynder. Och det har funnits ännu tidigare listor som innehöll ännu fler försyndelser.

Det kan därför vara bra att komma ihåg att moral är ett glidande begrepp – och inte bara har det tillkommit och försvunnit synder från listan – de synder som där står omtolkas för att passa olika samhällen i olika tider.

Listan med dödssynder förekommer inte i bibeln över huvud taget. Visst kan man härleda tankar om vad som är synd därifrån – men listan är som en snabbguide till tankarna kring en religiöst grundad moral som anser sig tolka Guds vilja.

En av de viktigaste upphovsmännen till listan var en kristen munk på 400-talet som hette Evagrius Ponticus. Den kommer alltså från ett samhälle med ett starkt medvetande om Gud. Gud var hoppet om en bättre värld – och man kan föreställa sig att på 400-talet grep man efter de halmstrån som fanns.

På medeltiden populariserades listan ytterligare genom Dante Alighieris verk Inferno. Där författaren placerade dåtida och tidigare historiska personer i skärseld och helvete baserat på vilken av de sju dödssynderna han ansåg dem ha gjort sig skyldiga till.

Katolska kyrkan delar in synder i mindre och större synder. De mindre synderna kan förlåtas rätt lätt genom kyrkans sakrament men de större kräver mer botgöring än så.

De sju dödssynderna är högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och lättja.

Ateistisk kritik mot listan brukar rikta in sig på kyrkans hyckleri och hur den predikade moralen mer syftade till att trycka ner folket. Att till exempel avund användes för att rättfärdiga att människor inte skulle kunna hävda att kyrkan skaffade sig så mycket rikedom och makt. Eller genom att predika emot lättja för att få människor leva mer i enlighet med de kyrkligt utfärdade reglerna. Och visst är det så men bara för att man är ateist behöver ju inte innebära att man inte ska ha någon moral. Även i ett universum utan vare sig en Gud eller kosmisk mening kan det fortfarande vara bra att kontrollera vissa av sina impulser. Både för sin egen skull och andras. Och eftersom moralen, som vi redan nämnt tidigare, är glidande, får vi väl helt enkelt omtolka allt eftersom det för tillfället passar oss själva.

Personligen blev jag mindre upphetsad av Katolska kyrkans förslag till uppdateringar som lanserades förra året.

Visst kan man ställa sig bakom synder som miljöförstöring eller social orättvisa, vilket formulerades som ”det överdrivna ansamlandet av rikedom av ett fåtal”, och som jag hur som helst tycker går att få in under det redan existerande frosseri – alltså punkt nummer fem på det som vi nu får kalla den gamla listan. Men jag har lite svårare att ställa mig bakom nya dödssynder som abort, vilket tydligen kränkte ”kvinnors värdighet och rättigheter”, och stamcellsforskning.

Att ta och handla med droger skulle också vara nya dödssynder vilket borde få alla apotekare och reumatiker att omedelbart reformera sig och göra bot. Vad jag försöker säga är att jag tror att det kan bli svårt att avgöra vad som är droger. Jag skulle till exempel definiera alkohol som en drog, något jag tror att kyrkan inte skulle hålla med om, eftersom de då blir tvungna att avskaffa nattvarden.

Pedofili var med på den nya listan. Vilket kan verka lite ironiskt med tanke på att just den romersk-katolska kyrkan inte direkt varit känd för sin hårda inställning mot detta tidigare.

Min främsta kritik mot den nya listan är dock att de flesta av dessa försyndelser hade gått att få in under dem gamla rubrikerna.

Jag är inte katolik. Jag kommer från ett traditionellt judiskt hem. Men jag är inte troende. Ändå så tror jag att listan har relevans. Den återkommer i konst och underhållning i alla tider. Det närmaste exemplet som borde ha satt sig i det allmänna medvetandet är väl filmen Se7en med Brad Pitt och Morgan Freeman på jakt efter en seriemördare som dödar i enlighet med just den gamla listan. Och jag vill ogärna se en remake där skurken är å ena sidan abortläkare och vetenskapsman och å andra sidan en pedofil knarkkung.

Under seminariet där den nya listan togs fram klagade påven på att människor i västvärlden ”klarade sig utan Gud”. Det är möjligt. I alla fall minst lika bra som vi klarade oss med honom. Däremot tror jag inte vi klarar oss utan moral – i kommande artiklar tar jag därför upp en dödssynd per gång – från den gamla listan – för att se om vi kan ha användning av dem även i en värld utan Gud.