Feminismens diskriminerande natur
Jag satt hemma hos N igår kväll och lyssnade på hur hon och hennes väninna snackade skit om N’s nyligen avslutade relation och hennes ex. Vad för fel han än hade gjort som de tog upp följdes, ofrånkomligen, av en kommentar om hur män är. Det framgick väldigt tydligt att alla hans individuella fel egentligen inte var hans, de var hans köns fel. Att sammanfatta diskussionens tema är lätt. det var mäns fel, manlighetens, det omaka kromosomparets fel, att han var som han var; att han hade behandlat henne som han gjort; och att deras relation (och eventuellt alla hennes tidigare relationer) hade tagit slut på grund av manligheten. Det “o”täcka könet.
En hel del feministisk teori brukades, och missbrukades, i vad som inte kan beskrivas som något annat än hatpropaganda mot män.
Jag är inte feminist. Jag anser att alla människor är värda lika litet. Jag tror givetvis på lika lön för lika arbete. Jag är inte humanist. Jag är elitist. Jag bedömer folk efter merit - något jag inte anser vara könsbundet - och diskriminerar människor och andra djur baserat på deras prestationer, inte deras kön.
N och hennes väninna använde dock feministisk teori om härskarteknik och patriarkat, generaliseringar, grova sådana, för att förklara två individers misslyckade förhållande.
Nu råkar det vara så att jag är man, vad det nu innebär?
Jag har i alla fall XY-kromosomer och jag är väldigt nöjd med det. Jag har inget med hennes ex-pojkvän att göra och det är inte mitt, eller mitt köns fel, att han är en idiot. Det är vår arts fel.
Så när N säger att han är en idiot för att han är man så uppfattar jag det på exakt samma sätt som alla i Sverige skulle uppfatta det om jag sa att N var en idiot för att hon är kvinna. Hon är en idiot för att hon är en idiot. Det har inget med hennes kön att göra. Att påstå att det har med hennes kön att göra vore nämligen sexistiskt.
Att sedan svära på att man aldrig ska träffa män igen, på grund av att manhar haft problem med en man, är diskriminerande.
I oktober (2009) blev Lunds universitet stämda för diskriminering. 30 unga kvinnor anmälde universitetet efter att dom inte kommit in på psykologutbildningen. Lunds universitet tillämpar nämligen så kallad positiv särbehandling och eftersom de har underskott på killar på utbildningen så fick killarna förtur.
Det är ett typexempel på att “positiv” särbehandling, hur trevligt och glatt det än låter, är diskriminerande.
Lite roligt är det givetvis att kvinnor, som varit drivande för att få igenom denna positiva särbehandling, och oftast fortfarande är de starkaste förespråkarna vad gäller att till exempel kvotera in kvinnor i bolagsstyrelser, plötsligt får lida av dess konsekvenser. Det var ju inte tanken.
Dessutom var det kanske inte just dessa kvinnor som hade förespråkat systemet. Man vill ju inte dra alla över en kam bara för att de tillhör samma kön.
Jag menar helt enkelt att bara för att vissa kvinnor är feminister, och feminister generellt sätt är idioter, så tror jag inte att alla kvinnor är idioter, eller förlåt, feminister.
Eller jo, det tror jag ju i och för sig, alltså att alla kvinnor är idioter, men inte för att de är kvinnor, utan för att de är människor - och alla människor är idioter.
Det är kanske ett generaliserande uttalande, men det är i alla fall inte diskriminerande, eftersom det innefattar alla!