Konspiratoriska sinnen
Artikeln tidigare publicerad i Poker Magazine.
Konspirationsteorier har troligtvis funnits lika länge som människan. Men det är först under senaste seklet, då information kommit till i sådan mängd, och fått det lättare att spridas, som det tagit sådan fart att forskningen på allvar börjat ägna sig åt fenomenet.
Sociologer, psykologer och människor som specialiserar sig på mytbildning har intresserat sig för området sedan 1960-talet. Mordet på JFK gav nämligen upphov till en mängd teorier och myter om bakomliggande konspirationer sedan breda lager i allmänheten motsatte sig den officiella förklaringen så som den lades fram i Warrenkommissionens rapport.
Men det var knappast den första, och skulle verkligen inte visa sig bli den sista heller för den delen. En riktigt gammal som funnits med sedan länge och som ständigt återuppstår är den om att judarna styr världen, eller frimurarna, eller Illuminati, eller varför inte rymdödlor som antar mänsklig form genom att dricka människoblod? Andra konspirationsteorier är lite nyare som till exempel att NASA fejkade månlandningen, att det amerikanska försvaret döljer rymdvarelser på Area 51, eller som nu senast, att det var det brittiska kungahuset som ligger bakom prinsessan Dianas död och det amerikanska försvaret iscensatte elfte september själva.
Med detta inte sagt att det inte funnits, eller finns, konspirationer. Visst gör det det. Skillnaden består delvis i att en konspirationsteoretiker ofta tror på konspirationer som funnits under längre tid och som drivit historien i en viss riktning.
Min vän Jonatan Unge tror att konspirationsteorier kommer till för att människor hellre ser att det finns någon som kontrollerar världen än att allt skulle styras av slumpen. Och det finns flera tecken som tyder på att han har rätt.
Människor är nämligen mönstersökande varelser. En egenskap som har tjänat oss väl som art och tagit oss dit vi är idag. (Vilket skulle vara ständigt på gränsen till undergången enligt vissa, och det må vara sant men eftersom det ändå är där vi alltid tycks vara så kanske det bara är högst normalt?) Tyvärr leder mönstersökandet till att vi ibland läser in mönster där inga finns.
Enligt Doktor Patrick Leman som är psykolog vid Royal Holloway University of London har det delvis med vilka effekter en händelse har. Prinsessan Dianas död är ett utmärkt exempel. Hon var en så viktig individ för så många att människor inte kunde tro att hon skulle dö på ett så alldagligt sätt som i en bilolycka. Speciellt som hennes död verkade ha en så stor påverkan på omgivningen. På samma sätt är det svårt för folk att tro att några män med mattskärare skall lyckas kapa några plan och flyga in dem i World Trade Center, och ännu mer osannolikt är det tydligen att planen skulle lyckas jämna tornen med marken.
Att det skulle kunna vara något så banalt som stör vår bild av världen som en relativt trygg och säker plats att leva på har vi svårt att köpa. Bättre då att tro att det ligger stora, mörka och illasinnade krafter bakom som har inte bara viljan och resurserna utan också ett gott skäl (från deras eget perspektiv) att genomföra attentatet.
En bidragande faktor till att man tror på konspirationsteorier kan vara ett Confirmation bias. Det är bedömningsmässig skevhet som innebär att man letar efter bevis som stödjer den uppfattning man redan har samtidigt som man undviker information som skulle kunna rubba ens världsbild.
På samma sätt kan det vara ett sätt för människor att undvika kognitiv dissonans. Det är ett psykologiskt tillstånd som beskriver den känsla av obehag en individ drabbas av när den inser att det som den trott på och hållit för sant faktiskt inte är det. Som till exempel att tro att vår värld är trygg och att alla medmänniskor i grund och botten är snälla och trevliga. Om det är ens grundläggande inställning till omvärlden så måste det komma som en obehaglig chock att veta att den trevlige grannen herr Fritzl som man brukar utbyta artighetsfraser med egentligen är en kallblodig psykopat som hållit sin egen dotter och hennes incestuöst framavlade barn inlåsta i källaren i 24 år.
Enligt Doktor Patrick Leman är människor också mer benägna att tro på konspirationsteorier om de känner sig små och maktlösa inför stora samhällskrafter eller institutioner vilket skulle förklara varför konspirationsteorier är mer spridda bland etniska minoriteter eller marginaliserade grupper.
Annars kan paranoida vanföreställningar vara ett bra skäl till att tro på konspirationsteorier. David Icke är en brittisk konspirationsteoretiker som tidigt i sitt liv trodde sig vara Guds son vilket han till och med gick ut med på nationell TV. För detta retades han mycket i den brittiska pressen. Numera tror han sig inte längre vara Guds son. Å andra sidan tror han nu att världen styrs av frimurare, som i sin tur styrs av Illuminati, som i sin tur styrs av judar, som i sin tur styrs av rymdödlorna. Det skulle kunna vara ett tecken på storhetsvansinne som övergått i paranoida vanföreställningar, men vad vet jag? Jag kanske bara ser mönster där inga mönster finns?
Shitij Kapur är professor i psykiatri vid Universitetet i Toronto. Hans forskning på paranoida schizofrena och på missbrukare har lett honom till att tro att en del av förklaringen kan finnas i hjärnans dopaminnivåer. Missbrukare har nämligen väldigt låga nivåer och tenderar att se allt i sin omvärld som meningslöst medan paranoida schizofrena har väldigt höga nivåer och de har en tendens att se mening i princip överallt. Det finns dock inga bevis för detta så tills vidare måste det nästan ses som en konspirationsteori.
Rent spelteoretiskt finns det dock skäl till att både tro på konspirationer och att avfärda konspirationsteorier. Kartellbildningen inom bensinstationer i Storbritannien på sjuttiotalet är ett bra exempel. Bensinhandlarna ingick verkligen en konspiration för att hålla priserna uppe, och de var framgångsrika, ett tag. Slutligen blir det dock så i sådana här fall att några handlare insåg att om de bröt mot kartellen kunde de sälja mer. Vilket de gjorde eftersom frestelsen att inte utnyttja sitt överläge blev för stort. Och så utbröt priskrig, tills någon besinnade sig och föreslog att de skulle återgå till kartellen. Varpå det hela upprepades på samma sätt igen.
Så visst har folk agendor, både som individer och grupp, men det har andra också, och i den här världen konkurrerar vi ofta om samma resurser. Så tanken att en liten grupp skulle kunna hålla sin kamp för ett visst slutmål hemlig väldigt länge, och samtidigt lyckas i sin konspiration, ter sig tämligen osannolik. Även om det vore skönt att allt inte bara var kaos och meningslös slump.